aliceglassel

Kategori: Allmänt

Att vara ensam

Att känna sig ensam är minst lika vidrigt som att faktiskt vara helt ensam. 

Jag har gått och grubblat ett tag på hur jag skulle kunna skriva ett inlägg om att känna sig ensam. Jag vet som vanligt inte riktigt hur jag ska få ner det i ord men det känns som om det är en väldigt central del i sjukdomen jag berättat för er om. Jag måste börja med att säga att jag gillar att vara ensam. jag behöver en liten stund då och då för att sätta mig ner och reflektera för att länga till något eller efter någon. När man mår bra är det skönt att vara ensam. 

Men jag har väldigt länge känt mig ensam, när mina tankar var som värst så kände jag mig konstant, trots att jag umgicks med människor väldigt ensam. Det var som om tre timmar av umgänge inte alls täckte upp för hur ensam jag skulle känna mig påvägen hem. Ensamhet är så himla svårt att sätta fingret på. När jag i höstats började må riktigt dåligt så isolerade jag mig väldigt mycket. Till en början såg jag det inte ens själv, jag valde att sitta instängd på mitt rum på kvällarna, jag tackade nej till att umgås och jag var allmänt tyst och inte riktigt närvarande i samtalen jag hade, sen blev det värre, jag orkade inte lyssna på någon, jag blev obekväm så fort jag umgicks med folk och trots att jag förberett mig en hel vecka på att träffa en kompis på en kaffe så ville jag bara hem 5 minuter in i samtalet. Jag valde alltså att vara ensam. Jag tror att många som varit / är inne i någon typ av depression förstår mig när jag säger att man väljer aktivt att vara ensam, men man känner sig EXTREMT ledsen för att man är ensam, trots att man inte orkar bry sig för att man inte bryr sig om något.. Det är invecklat men ändå så himla tydligt! 

Det finns såklart olika sätt att hantera att må dåligt, att isolera sig från omvärlden var mitt sätt, vissa kanske istället väljer att umgås med andra människor konstant, nästan lite för mycket, bara för att slippa känna. För det är först när man är ensam som man känner mest, så härligt som det kan vara att vara ensam när man är glad, så vidrigt kan det vara att vara själv när man är ledsen. 

Jag är ganska ofta ensam, jag har alltid saker för mig men bokar in lite annat, bor delvis själv i en lägenhet och har vissa tider att passa. Jag trivs själv, Kanske är det för att jag blir väldigt ledsen när någon annan sviker mig, kanske är det för att jag tänker bäst när jag är själv, eller så är det för att jag får längta efter att vara med någon annan? Ibland kan jag känna att jag inte har någon att ringa, då blir jag rädd, för då tänker jag att jag ÄR ENSAM, då tänker jag mig vara dendär personen som faktiskt inte har något socialt liv alls,

Men varför är jag så rädd för att känna mig ensam? Jag gillar det ju..

Det jag glömmer och tror att ganska många glömmer är att alla är ensamma. Hetsen kring att en skulle vara mer populär om en alltid var runt folk, med folk eller fick samtal av

folk, den sitter i mig så starkt! Jag har absolut känt att det kan vara skämmigt att vara själv! Att faktiskt känna att jag har ingen att ringa just nu. Då önskar jag verkligen att någon hade berättat för mig att alla är själva ibland och det är okej. Att jag istället ska ta vara på de stunder jag är med människor. Jag vet inte det kanske bara är jag som sitter på denhär typen av tankar om ensamhet men det är väldigt lätt att glömma att andra också är ensamma.

En gång promenerade jag hem med en kompis till mig, han är verkligen överallt och ingenstans, syns på allas sociala medier och är alltid upptagen med att träffa någon, ute varje helg och alltid sysselsatt. Trodde jag. Tills jag frågade honom vem han skulle träffa denna fredag och han svarade, nej jag ska hem och plugga. Hem och plugga?? Vem säger så... Förutom jag som är ensam? Det slog mig då att alla är ensamma ibland, även de man inte tror skulle spendera en minut själva, Jag kan fortfarande tänka på det när jag inte träffat någon mer än min familj på några dagar.. Till och med han var ensam. 

 

SAKER SOM PASSAR BRA ATT GÖRA NÄR JAG ÄR SJÄLV 

 

- Sätta på musik och dansa helt okontrollerat 

 

- Sätta på en film och krypa ner med snacks i sängen 

 

- Ta en promenad och lyssna på musik 

 

- Städa, det är faktiskt ganska kul ibland, speciellt när man 

är ensam och gör det riktigt bra så att man är lite stolt när man sätter sig ner 

Ang. skolan

Jag tror inte att någon i sista året på gymnasiet skulle säga emot mig när jag säger att dessa veckor är vidriga! "Slutspurten" tenderar alltid att bli himla stressig. Jag har verkligen kört ner mig i pluggandet det senaste dagarna. Något som jag fascineras över är hur mycket jag har fått gjort.. Tänk om jag hade orkat kämpa såhär mycket från dag 1 jag slutade gå till skollokalerna?? Va mycket jag hade kunnat få gjort.. Åh andra sidan så hoppade jag ju av av en anledning haha.. 

Jag har pluggat och jobbat de senaste dagarna, och nu ska jag berätta något riktigt skojigt... OM allt går som planerat så kommer jag på fredag efter klockan 11 att vara klar med hela min skolgång HELA MIN SKOLGÅNG?! Jag vågar inte ta ut något i förskott men det är helt flummigt... Och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag trots min frånvaro HELA våren kan gå ut skolan? Jag behöver inte komvuxa jag behöver inte läsa om kurser. Tack 17 åriga Alice för att du kämpade i skolan.. 

 

Vad händer sen? 

Jag har aldrig orkat tänka tanken på vad som ska hända efter skolan, det har aldrig funnits på min karta att jag skulle ha ett liv som inte innehöll massa måsten, sena stressfyllda kvällar med plugg och tröstglass, roliga samtal och gratis luncher? Nu slår det mig lite att det kommer komma ett liv efter, det blir verklighet... Vafan ska jag göra med mitt liv? Det finns två stycken sätt att ställa sig den frågan på, i höstas ställde jag den mer som en fråga om vafan jag ska leva för.. Men nu, nu ställer jag den lite mer nyfiket, det är ju jättespännande, jag har ett liv att utforma precis som Jag vill?

Min psykolog sa en gång till mig att jag behöver lära mig att leva nu, inte imorgon, inte att tänka på vad som ska hända om en vecka utan att leva nu, hon tipsade mig om att pröva att känna hur det känns att gå på marken, räkna röda föremål påväg till bussen och försöka att stimulera hjärnan så mycket som det bara går på att leva nu. Jag tror verkligen att min konstanta hets i kroppen beror på att jag så länge nu har tänkt att jag vill börja leva när jag slutar skolan. Att gå ut skolan har konstigt nog varit den största motivationen att fortsätta kämpa i mitt liv. Vissa reser till andra sidan jorden andra sover och en del kanske hoppar på ett nytt pluggtåg? Vem vet, jag kan göra precis vad jag vill?? Jag fick just ett jobberbjudande att jobba natt i en vecka, det kan jag ta nu.. för jag har ju ingen tid att passa på dagarna? Underbart!

 Men nu ska jag plugga lite mer.. Haha, för det är inte slut ännu..

 

Deli Di Luca

Jag tog en prosciutto och mozzarella sallad med stekt aubergin

Idag innan mitt möte med nya läkaren så mötte jag upp mamma på Folkungagatan och vi testade äntligen på Delin på hörnet! Alltså fan va länge vi har velat gå dit! Inredningen är så himla i tiden och deras golv är som en inredningshjärnas egen orgasm... Japp så snyggt är det! Mammas gamla barndomsvän jobbar där så fler gånger lär det ju också bli! En liten drink någon kväll kanske? Yes Please. Finns även en charkdisk att plocka ifrån, och en aning produkter att köpa hem, nästa gång det blir plockmiddag blir det garanterat Di Luca inspirerat. 

 

Så mycket viktigt

Det finns då mycket viktigt som borde få ta mer plats i mitt liv, i mina tankar. Det finns så mycket jag skulle vilja engagera mig i, som jag skulle vilja veta mer om, som jag aldrig har upplevt och har därför inget tolkningsföreträde att berätta om men som jag fortfarande vill uppmärksamma. Jag pratar ofta om depression, ångest kring mat, tankar och att leva som mig. Mina problem och min kamp om att vilja fortsätta leva.  Det är viktigt, det är superviktigt. Men det är också VÄLDIGT viktigt att veta att det finns så mycket viktigt. som jag som t.ex. vit, ciskvinna inte har tolkningsföreträde att berätta om. Jag har helt ärligt bara rätten att respektera och lyssna. 

Jag tycker att det är livsviktigt, det är viktigt att var och en brinner för olika saker, kämpar för deras liv. Det kan få mig som just nu inte vet vad jag brinner för eller gör med mitt liv att känna mig viktig. För jag kan göra skillnad genom att vara öppen. 

EN VIKTIGT SAK 

 Jag tycker att denhär videon med Clara Henry och Freja Lindberg är väldigt bra för att den är enkel. Ofta kan man som ovetande fastna eller försvinna i alla nya ord som man inte förstår, man tröttnar. Men här förklaras ord och det är öppet följsamt. för alla. Det Freja säger är viktigt, det jag säger är viktigt, och dina tankar är viktiga. 

 

 

Let's talk about Sex

Godmorgon hörrni! Nu är det redan Onsdag, dagarna går så himla fort och jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag gör med alla dagar??? När jag tydligen inte går i skolan och inte heller lyckas plugga.. Nej det ska jag faktiskt ändra på! Idag jobbar jag vid fyra och innan dess ska jag skriva lite på en svenska uppsats. Men anledningen till varför jag tänkte skriva lite här idag var inte för att berätta om mitt kaos till liv utan jag tänkte prata lite om sex idag! Vissa kanske kommer känna sig himla obekväma och andra kanske riktigt nyfikna... Ska vi få reda på något snuskigt om Alice sexliv?? Svaret är nej. Däremot vill jag bara prata lite om ämnet! 

 

Det första jag vill prata om är att förlora oskulden. Det var inte rosor och fjärilar på någon äng direkt.. De vanligaste frågorna som poppar upp när det kommer till att förlora oskulden är; Kommer det göra ont? Är jag sen med att förlora min oskuld? Vad ska jag göra när jag ligger där?  

Nu önskar att jag var någon form av panelperson som hade klyftiga svar på allting! Men för det första, Alldeles för mycket sex idag hämtas ifrån porrindustrin! Där ofta den ena partnern ska lära sig vara dominant och den andra skrika hit och stöna dit... Jag ska erkänna jag kollade på porr innan jag hade sex första gången för att jag trodde att jag skulle lära mig hur det gick till., Veta hur det ska hanteras när man ligger där. Problemet med porr är att det är så scensatt, de flesta du ser är skådespelare som jobbar utifrån ett manus, olika scener klipps ihop och ibland läggs ljud på. Jag vill inte få er att hata porr nu för det är helt normalt att kolla på och kan vara en inspiration för dig. Men ibland kan det kännas svårt att leva upp till porr och då vill jag bara prata om varför, för att det är inte samlag, det är scensatt sex. Mina första gånger jag hade sex så gjorde jag ett vad jag tror är jättevanligt misstag! Jag glömde att ha sex med NÅGON. Allt för många unga idag som har sex med en partner glömmer att det faktiskt är ett samspel! Jag tror verkligen att det viktigaste och ända man bör veta innan man har sex med någon annan är att du är att ni gör det tillsammans.. Porrindustrin tenderar att förstöra det lite, då den ofta visar stereotypa bilder av könen, det blir inget samspel det blir en garanterat tråkigare och oskön variation av en porrscen.. Det finns ju såklart massor av olika sorters porr men majoriteten har på något sätt fastnat vid snopp i vagina in och ut.. Och det är den sortens porr jag pratar om. 

Men tillbaka till alla oskuldsfrågor, det jag verkligen önskar att någon hade sagt till mig innan jag förlorade oskulden var att jag inte skulle förvänta mig något. Att få ut någonting av sex med en partner tar tid. Att bli "bra på sex" kräver att man testar sig fram.. Det är så flummigt på något sätt det är som om många förväntar sig att  något så hemlighetsfullt och tabubelagt ämne skulle man behöva vara så bra på dag 1. Det funkar inte så. En annan intressant sak är att när jag säger "vara bra på sex" så tänkte i allafall jag direkt på att man ska kunna tillfredsställa sin partner... När jag egentligen i första hand menar att man ska kunna tillfredsställa sig själv.. Allt för ofta tenderar det att handla om att han ska komma sen är det äntligen klart! Jag tror att det är anledningen till att det vanligtvis är så att killar vill ha mer sex än tjejer! Jag säger vanligtvis för att jag själv hört många många av mina kompisar beskriva att det egentligen inte är så sugna på att ha sex. Det är verkligen klart att det är så? Klart att man inte vill ligga där och jobba ärslet av sig när man själv får höra ett stön och sen ett "jag kom"". Så var det inget mer med det. 

Ett av mina andra "problem" eller misstag jag länge har gjort är att jag skämts över min kropp. Jag har alltid känt mig lite obekväm, ska någon annan se mig helt naken? Det som jag själv knappt vågar göra? Jag som undviker det för att slippa, ska jag nu dela med mig av det?? Alltså jag tror verkligen att sexuellt umgänge funkar som bäst när båda är avslappnade nog att våga "dela med sig av sina kroppar" Jag hade tillexempel aldrig sex när det var ljust ute för att jag var rädd att han skulle se mig för mycket... Det kommer dels från mitt dåliga självförtroende men också från PORR. Jag trodde verkligen att sex bara kunde utföras bra om man hade den kropp som visades på porr. Jag hade så fel, alla ser ju helt olika ut och det är det som är det fina. Ett tips om du är som jag är att kolla dig i spegeln, i dagsljus, spritt språngande naken... Har du verkligen gjort det någongång? 

 

Här kommer mina bästa sextips: 

1. Våga ha sex när det är ljust ute så att du faktiskt kan se din partner. 

2. Lek inte tysta leken, att veta vad den andra exakt vill och behöver genom att titta den i ögonen som stänga igen munnen funkar aldrig? Jo, kanske i porr men dehär är riktiga livet. Prata er fram, vägled varandra, herregud ni är ju där för varandra inte för någon typ av kapplöpningsrace. 

3. Kramas mera, nu tänker du som läser va? Alice har slagigt i huvudet kramas, är vi åtta eller.. Men nej, de är faktiskt så att att en omfamning på 20 sek ökar gemenskapshormonet och frigör ämnet oxytocin i din kropp som bland annat kan hjälpa till att minska stress och kan göra dig lyckligare.

4. Testa er fram, sex är olika för alla! Det är verkligen ingen höjdare att försöka upprätthålla någon form av stereotypisk bild av hur sex med partner ska vara. Litar ni på varandra så pröva på, vad är det värsta som kan hända? Det är inte skönt.. 

5. Ha BARA sex om du vill det. Det låter förjävla klyschigt och himla typiskt att jag skulle ha med det som ett tips men det är det absolut viktigaste när det kommer till allt inom ämnet. Sex ska du aldrig ha för att du känner dig lite tvungen.. Nej, nej nej nej! 

 

Hoppla vad tycker ni om denhär typen av inlägg? Är jag ute på hal is eller är det skönt att läsa om någon annans klumpiga vardagsliv? Jag tror verkligen att det är viktigt att dela med sig av sånt här för att det är himla vanligt att må dåligt eller nojja över det,  speciellt i våran ålder. Jag är omsagt ingen expert som ni säkert märker, men jag kan känna att det gör det ännu mer trovärdigt. Kommentera gärna om va du tycker om denhär typen av inlägg! 

Teatern

Bilderna är tagna från deras instagram 

 TIPS TIPS TIPS !!! 

Ringen i skanstull har gjort världens storsatsning och öppnat ett såkallat mattorg. Teatern heter det... Och för någon vecka sen läste jag om det och tänkte verkligen att jag skulle testa, i förrgår gjorde jag det! Fyfan va snyggt och gott och fräscht, det är lite som att sitta på ett inneställe utomlands. Maten är nytänkande och hela konceptet med "mattorg" alltså när flera utvalda restauranger är placerade på ett och samma ställa, det är så himla smart! Jag var somsagt där i fredags med mamma och tog en lunch från Stefano Catenaccis resturang, Jag åt dumplings, lax och teriyakimarinerad entrecote! Alltså HIT VILL JAG TA MED DIG

Besök deras hemsida här 

mycket att göra

Idag är det Fredag och jag vill hinna med SÅ mycket.. Mamma och pappa fyller år snart och jag vill för en gångs skull inte köpa present i sista sekund. Det är mösspåtagning idag och trots att jag är i skolan just nu så vill jag vara med och fira i eftermiddag! Jenny fyller idag och jag vill verkligen vara med och fira henne! En kompis till mig sjuk och jag vill så himla gärna hinna åka förbi honom med en liten sjukkur. Jag måste hinna förbi ordning och reda som ska hjälpa mig med inbjudningskort till min student/19 årsdag!!  Sen borde jag ju egentligen bara prioritera en sak idag.. Och det är plugg.. Men det lär ju inte hända. Vi får se hur denhär dagen blir av.

Tankar som spökar, Att få dåligt samvete av att äta för mycket 

Förutom det så har jag känt mig ganska bitter och tråkig de senaste dagarna! Jag har haft en jättebra vecka men känt mig mindre bra de senaste dagarna, och vet ni varför? Jo, nu kommer ett praktexempel på  sjukdomen. Jag åt väldigt onyttigt när jag var full/bakis för några dagar sen. En vanlig person skulle kanske mått lite illa med släppt det efter någon timme.. Inte jag, jag går en idag och tänker på det, och jag tar numera ut det genom att vara bitter och sur, ni vet som en tant eller gubbe som stör sig på hela mänskligheten.. För att jag egentligen är ledsen på mig själv. Och varför skriver jag ut dehär? Jo, för att det är SÅ HIMLA VANLIGT! I en onormal värld så är det detta normalt! Och det är så bara! Det kan kännas ganska skämmigt och svårt att prata om, men vet ni det är därför jag är här och skriver om allt sånthär! Jag skäms inte längre, jag vill bara bli av med alla tankar! Och helst av allt vill jag dela med mig för att visa på att det inte är så farligt att prata om.

 Det är oerhört svårt att styra och jag försöker verkligen tänka på annat men det ligger lite omedvetet. Min strategi numera när sånt här inträffar är att fortsätta äta normalt! Det dummaste du kan göra när du har dåligt samvete för något du ätit r att "banta bort det" i några dagar. Du sätter dig och din kropp i ett sämre läge och nästa gång du stoppar i dig någonting kommer kroppen att ta upp det och förbränna på ett sämre sätt. Jag tänker också att dehär är ett JÄTTESTORT steg i min resa! Att jag trots tankar som vill att jag ska krypa ihop till en liten boll fortsätter och äter dagen efter! Jag dödar långsamt hjärnspöken. Och det, det känns riktigt bra! 

 

 Lite couscous, kikärtor, keso och falafel. Bor du nära medborgarplatsen så ska du definitivt gå förbi söderhallarna och köpa falafel! 5 kr falafeln och urtrevlig personal. Om du är som jag och aldrig har tid eller ork att laga massa mat så är dehär ett jättebra alternativ! För snabb och nyttig "to go" mat, släng ihop allt i ett mjukt tacobröd och lägg till lite hummus så har du världens godaste wrap. 

Att vilja må bra

 När jag satt på bussen påväg hem och läste ett sms så kom jag och tänka på en underrubrik som jag verkligen inte pratat om än men som är så himla viktig! Nämligen att vilja må bra. Många unga i vårt samhälle mår väldigt dålig utav olika anledningar och många inklusive jag har kämpat och kämpar med det varje dag. Om man till exempel är i en depression så är väldigt svårt att vakna upp och vara tacksam för vad livet har gett en. Väldigt svårt. Om man spenderar hela dagarna med att säga nedlåtande kommentarer om sin kropp så är det näst intill orimligt att man plötsligt en dag bara ser hur fin man är. Jag talar utifrån mig nu eftersom att jag absolut inte vet hur det är för någon annan men kan det inte ligga något i att din psykiska ohälsa tillslut blir en trygghet? Att trots att den får dig att må så himla dåligt ändå är någonting du är rädd för att leva utan? Jag vet att jag kan känna så ibland, Att det plötsligt känns konstigt och obekvämt. Ska jag må bra och vara glad nu hela dagen? Ska jag titta mig i spegeln och tänka jag är okej som jag är? och ska jag leva utan all min kaos i huvudet? Kommer jag att bli sedd fortfarande, kommer folk att bry sig om mig? 

 

För att man ska komma ur allt så krävs det att man faktiskt vill det också. Ibland brukar jag sätta mig ner och tänka över min situation lite, vill jag vara jättearg idag? Eller är det bara så att jag är otroligt bekväm i att vara det och faktiskt inte riktigt vet hur dagen skulle sluta om jag trots tankar skulle fokusera på annat och låta dagen vara supertråkigt och vara nöjd? Jag tror verkligen att det i många fall handlar om att en person innerst inne inte vågar säga att den är nöjd med sig själv och sitt liv, precis som det är. För let's face it, det är himla skrämmande ibland att må bra, vara frisk och lycklig. Man har alltid någonting att peta på.. "Jo det är bra MEN" eller "Det hade varit toppen OM". Det är himla knepigt och verkligen hårfint, just nu just idag känner jag faktiskt att jag är nöjd. Jag är jättebakis mår lite illa för att jag tryckte i mig en hel hamburgemeny igår på vägen hem från collage men jag är ändå nöjd. När det kommer till det stora hela så har jag två ben som kan ta mig framåt jag har himla mycket resorb i väskan och framförallt så har jag egentligen ingenting att klaga på. Jag menar såklart inte att alla som mår dåligt vill må dåligt för att det är verkligen inget man direkt vill. Mer att ibland är det väldigt svårt att säga till andra och sig själv att man faktiskt mår bra. Sjukdomen blir din bästavän, det är klart att det är svårt att släppa taget om den. Men jag har verkligen börjat avundas människor som lixom bara är nöjda och som vågar stå för det. 

 

 

Min första och sista skiva

 

Godmorgon! Igår var det jag faktiskt ute, attendade min första skiva, temat var high school och jag fick låna ett helt cheerleaderoutfit av en kompis vilket gjorde kvällen mycket roligare! Det gick faktiskt jättebra! Superkul att träffa alla, innan vi drog till collage så ölade jag lite med några stycken, alltså söder öl och sommar, fyfan va jag längtar! Idag däremot ska jag gå på teater, min mormors syster har satt upp en pjäs som spelas i sumpan ikv, jag Elliot och mamma ska gå! Mysigt. Dock måste jag försöka ta tag i mig själv, jag har nästan glömt hur seg och ofräsch man känner sig som bakis.. En lång dusch och några koppar kaffe ska nog lösa det! 

Olika beteenden

Dehär inlägget kommer att handla om att byta beteenden (En del av sjukdomen). Jag kommer även att berätta om ett beteende som rör kräkningar, så är det ett känsligt ämne eller vill du inte läsa om det så kanske dehär inlägget inte är för dig. Har du någon fråga, fundering eller bara ett konstaterande så  kommentera mer än gärna! Det går också att mejla mig på aliceg.privat@gmail.com. 

Det var inte förrän min behandlare på mando sa till mig att jag inte fick göra en viss sak som jag insåg att jag har levt med att byta mönster och ändra beteende för att överleva en dag till. Jag har nämligen sen drygt ett halvår tillbaka levt med att kräkas upp allt jag ätit. Och jag har inte haft bullimi som många kanske antar nu, nej bullimi handlar om att en person hetsäter och sen kompenserar med kräkning laxering eller träning, jag kräktes av allt, jag behövde bara äta ett äpple, eller bara sitta i ett rum där jag var otrygg. Det var mer ett självskadebeteende än var det var bullimi(Har dock inte gjort det på en månad nu och det är därför detta är så relevant).

 

Det första jag skulle göra på Mando var därför att lära mig att bryta min kräkkarusell som jag hade börjat med (Som ett typ av beteende för att hantera min ångest) detta för att den började ta kål på mina organ och för att det är sjukt att hålla på med. 

Det var vidrigt. Men redan första veckan så började jag gå, jag gick varje eftermiddag, när jag inte gick grät och och efter att jag varit ute så kändes det lite bättre för stunden! Lite tryggare.. Sakta men säkert slutade jag att kräkas, men hade då istället utan att tänka på det inte suddat ut ett beteende utan bara bytt! När jag skulle försöka att inte gå så blev jag ledsen, jätteledsen och bara kröp ihop tills jag kunde gå ut igen. Efter tre veckor på mando började jag att lugna ner mig (detta för att jag hade kommit in i mitt nya beteende) Så fort jag gick så sparade jag mig lite ångest. Jag kom på dagarna och var aningen lugnare med att äta det jag skulle, min behandlare frågade mig rakt ut, "Du tränar inte va?" "Vad gör du när ångesten blir så stark?" Jag kan inte ljuga, jag svarade att jag gick, varjedag och att jag trots att vi kommit överens om ingen träning tränat.

 

Det blev tyst, hon var besviken och jag stoppades direkt från att få gå ut och "ta luft" på dagarna på kliniken. Nu kunde jag inte kräkas jag kunde inte heller gått och gåvet ni vad som hände? Jag klöste sönder min högra arm. Rev och slog tills det blödde. Det är skrämmande tillochmed för mig eftersom att jag knappt kan trampa på en myra utan att få dåligt samvete.. Men samtidigt så förstår jag allvaret i denhär sjukdomen. Det var då jag bestämde mig för att hoppa av. Så mycket klarade jag helt enkelt inte av. Jag bestämde mig för att hoppa av den typen av behandlig. Nu går jag en annan som centrerar sig mer kring tankar. Vilket jag tror kommer att funka bättre för mig. 

 Nu när jag har hoppat av mando så märker jag snabbt att jag lätt kan hamna i en sämre cirkel igen. Det är därför så viktigt att jag heltiden är medveten om vad jag gör, jag stannar ibland upp och tänker efter, Stopp Alice du har gått idag, du har tränat idag, du behöver inte gå till gymmet igen idag. Nu är det tankar som spökar med dig!! En sak jag är glad över är att jag numera har ett matschema att följa. Sålänge jag följer det så känner jag mig någorlunda trygg.

 

Det gäller att hela tiden vara vaksam och se till att ditt beteende inte ändras för att du helt enkelt måste sluta med ett. När en person ska sluta röka så börjar den t.ex. ofta snusa istället, varför? För att det är mycket lättare att byta ut ett beteende än att strypa det helt. Nu jobbar jag hela dagarna med att vara vaksam, jag har visserligen börjat träna igen, men jag försöker att hålla det på en sund nivå! Jag vet att jag hanterar min ångest eller ilska genom att träna.. Jag vet det nu och det kommer att ta mig år och dagar och en hel del samtal för att bryta ett beteende helt. Men det jag ville ha sagt med detta inlägg är hur viktigt det är att vara vaksam! Om du lever med dehär så måste du titta upp och inse att du faktiskt byter beteende, det är en del av hela sjukdomen. Sen är det klart att man kan byta ut ett beteende, "jag gillar inte tennis, jag börjar klättra istället" Klart en ska byta då!Men det är en helt annan sak, det är att hålla det på en sund nivå och inte tvångsbyta. 

 

 

Att inreda ett sovrum

Som några av er säkert redan vet om så har jag en hyresrätt på söder en urgullig tvåa som jag är helt överlycklig för! Men jag har inte riktigt kunnat flytta in helt i och med att min depression och ätstörning varit katastrof senaste året. Sakta men säkert börjar jag dock att inreda tvåan! Med visionen om att jag Alice ska kunna bo här permanent om ca 3 månader!!! Det känns helt galet, konstigt men ändå så himla skönt! Jag tänkte att vi skulle ta ett "boendesnack" här snart. För det är ett ytterst aktuellt ämne i mitt liv och jag antar att många av er känner samma sak!

Men det jag tänkte skriva var hur svårt det är att inreda! Jag har börjat lite smått i mitt sovrum nu, tänker nog hålla det ganska vitt, har lite idéer som jag tänkte genomföra men vill samtidigt verkligen (som jag tjötat om innan låta min lägenhet VÄXA FRAM, det är charmen. Men ikea ska nog hjälpa mig lösa någon form av bas! Har du några bra inredningstips?? skriv gärna