aliceglassel

Placebogravid varje månad

Hur många har inte känt sig lite placebogravida? Jag gör det varje månad.. Jag har till och med gjort det när jag verkligen inte haft anledning.. Jag vet inte vad det handlar om. Min största rädsla har alltid varit att bli gravid för tidigt. Kan det vara att jag har sånt kontrollbehov över mitt liv? Jag har absolut ingenting emot barn eller graviditeter. Ju längre jag haft partner ju mer sugen blir jag på att starta upp en familj i framtiden. I FRAMTIDEN JA. Jag vet inte riktigt vad det är, jag får panik av tanken på att jag lilla jag plötsligt ska få ansvaret över ett liv. Det är inte det att jag går runt och har oskyddat sex och tänker att "händer det så händer det" Men placebon knackar på ändå! 

Kombinerat med min rädsla att alldeles för tidigt få ansvar över någon annan så tror jag bestämt att det handlar om att jag under senare tid har haft den typen av besvär innan mens. Dvs min PMS har blivit värre, ca 4 dagar innan mens så mår jag väldigt illa, tappar lusten att äta nyttigt och påriktigt mår illa av tanken att äta något annat än glass till middag. Något som annars inte riktigt brukar hända mig.. Jag känner verkligen att jag borde kunna mer om kvinnokroppen än vad jag gör, det skulle va skönt att ha lite svar när kroppen förbrylt försöker prata med en och inte tro att man har ett liv i magen. Ibland kan jag fnissa lite åt min hund när hon är skendräcktig och tror att hon har valpar.. Men numera identifierar jag mig med henne typ en gång i månaden. Och inte bara det, jag antar mig veta hur det ska kännas när man är gravid.. Haha jag har ingen aning egentligen, jag har ju aldrig upplevt det påritktigt. Det är underligt hur man påverkas.. Och verkligen hur en tanke kan sätta snurr på hela kroppen! 

 

Vad hände sen?

Vad hände sen? Det är något jag har undrat sen jag hoppade av min ätstörningsklinik, sen jag tog studenten och sen jag flyttade. Vad hände egentligen? Jag insåg att bloggadet inte blev lika roligt när jag plötsligt inte längre hade något centralt att blogga om. Att skriva om t.ex. en ätstörning var så lärorikt och kändes som en himla bra anledning till att faktiskt dela någonting. Att berätta om sina kläder eller hur min dag ser ut känns inte lika rogivande och kul för er att höra om. Men det känns lite som om jag har kommit in i något form av lugn nu. Jul är över, nyårshets och party är över och framförallt, Januari och allt som kommer med det är över. Nu är det bara 2017 och allt känns på banan igen. 

Men va gör jag? Jag måste ändå ge mig själv en klapp på axeln när jag berättar att jag jobbar, städar mitt hem, umgås med min underbara pojkvän och äter goda middagar. jag börjar även få lite pli på träningen vilket är kul! Men det är också balans! Att säga att jag tränar endast för att bli starkare är en lögn, det vet alla. Men vad som inte är en lögn är att jag mår riktigt bra och känner mig pigg efter ett träningspass. På både gott och ont. 

 

När jag tänker på en ung persons framtid dvs en människa mellan ca 19-24 så tänker jag på tågluff, resor, fester, ingen morgondag och massa eländigt pluggade. jag upplever inte något av det. Jag ka bli besviken på mig själv när jag först tänker på att jag faktiskt lever en helt annan livsstil. Men sen blir jag glad och nöjd över det. Jag trivs så mycket med mig och mitt liv just nu. Jag trivs med tvåsamheten och trivs med att veckas mest fartfyllda aktivitet (förutom träningspassen kan vara att gå ut och äta en riktigt god middag med Jacob). Det är som att min bild av att vara ung inte alls speglar min verklighet. Det krockade. Men jag måste säga att vad man en väljer att sysselsätta sig med dessa år så är det viktigaste inte att det stämmer överens med någon form av bild eller vision av ungdomen utan vad man faktiskt trivs med och känner sig lyckligast av. Ja, jag storhandlar i början av veckan för att jag älskar att ha ett fylligt kylskåp att komma hem till efter jobbet. Och jag lägger mer pengar på krämer och middagar än vad jag gör på utekvällar för att jag trivs med med känslan av en återfuktad hy och det är inte min grej att stå bland massa svamlande ansikten och hög musik just nu.
Så känner jag just nu.

Upp