aliceglassel

Call your mother

 

Mamma kom hem med två tröjor till båda mig och min bror som ligger i feber och halsfluss båda två :-) Elliot har gått på penicillin i 10 dagar nu och jag blev antagligen smittad efter att ha umgåtts så mycket med familjen under påsk.. Jävlaskit. Jävla jävla jävla skit. Jag vet att det aldrig är "en bra tidpunkt" att vara sjuk men alltså nu är det verkligen ingen bra tidpunkt. Jag vaknade inatt med världens halsverk, i princip blöt av svett och kunde inte svälja för fem öre. Great. Jag har inte varit sjuk på flera månader, nästan år... Jag har glömt denhär känslan av att plötsligt vilja göra ALLT när inget går att göra. Jag fick plötsligt världens sug efter att köpa en korg för mina toarullar till lägenheten, jag menar comeon.. Men jag har tid på vårdcentralen imorgon och kommer förmodligen få hämta ut lite penicillin jag med så dehär går över!

 

Fresh as fuck 

Tröjan är från ZARA - Ring din mamma 

Kämpa emot tankar

Jag tror faktiskt att jag ska göra en egen  liten kategori till hela dehär kalaset jag tjabblar om hela tiden.. Kallar den "min resa". Det har varit oerhört många jag verkligen inte trodde visste att denhär plattformen existerade som visat sig läsa och hört av sig! För det första vill jag verkligen bara tacka för alla fina meddelanden!! Dehär trodde jag aldrig när jag väl startade dehär och skulle "skriva av mig" någonstans. Jag blir fortfarande paff när någon hör av sig och säger att det läst min blogg. Först får jag en klump i magen och tänker "nej fyfan va pinsamt" Men sen tänker jag igen, det är så himla många gånger jag har gömt mina känslor för att jag inte orkat dumpa skiten på någon, inte velat dumpa min skit på någon.  En blogg är den perfekta lösningen! Här kan jag skriva om hur mycket strunt som helst. Och människor kan läsa och skratta, eller inte bry sig, eller kanske faktiskt bry sig. Vad vet jag? För jag skriver ju bara av mig sånt som jag inte orkar prata om. DET ÄR SÅ SKÖNT. 

Något annat som är ganska skönt med att allt har dragigt igång är det faktum att ja äter kontinuerligt vilket resulterar i att jag inte alls blir lika arg lika lätt. Jag hör också vad folk säger och kan tillföra något till en konversation och faktiskt minnas vad det är vi pratat om när jag går därifrån. Tydligen så ser jag enligt pappa och mormor levande ut också, vilken bonus... Haha, som jag har sagt och säger igen, det svåra är inte att äta för mig nu, oftast. Det svåra är tankarna som konstant kämpar emot mig. Säger till mig att jag väger mer än igår fast jag vet att det inte är möjligt, säger till mig att jag är ful fast jag känt mig fin när jag vaknade.

 Jag ska verkligen försöka samla på mig lite mer fakta om just tankar och hur en kan jobba mot dom. Himla ballt skulle det vara om jag kunde komma med fungerade tips om hur du
"reducerar/redigerar"
dina tankar. Men sen igen, alla är ju olika och alla hanterar impulsiva tankar på olika sätt. 

Men tänk t.ex. scenariot , du har en riktigt självkritisk tanke alltså en sån som bara vill få dig att krypa ihop till en liten boll och gråta hela dagen. Men istället för att göra det så sätter du dig ner och säger nej.  Kämpar emot tills du kan resa dig upp och glömma det du just tänkte på. Det vill jag lära mig, och föra vidare.  Dehär med tankar beöver absolut inte bara handla om utseende eller mat, det kan ju vara precis vadsomhelst. Tankar om prestation eller kanske tankar om avundsjuka.. Jag vill lära mig om allt. 

Le mond Folkungagatan

Ett litet hål i väggen på Folkungagatan, en liten skylt med BRUNCH skrivet i krita. Cykelcafe Le mond har alltifrån American pancakes med chevré till Acai bowls. Jag och mamma träffades och brunchade lite innan vi red ut till Artipelag. Så himla mysigt ställe, aningen dyrt men fruktansvärt goda pannkakor! Vi delade på en Pannkaksbrunch och en av deras grillade mackor med rostbiff och pepparrots aioli, MUMS 

Blidö

Vilken påskhelg ändå! Så himla bra har det varit, det är svårt att följa matschemat såhär under påsk.. Lite godis blev det igår ändå haha, men förövrigt så har det varit en jättebra helg! Kliniken har varit stängd fredag och är stängd imorgon (måndag). Men det har gått helt okej ändå. Jag har försökt varva ner lite. Dock åkte jag in till stan igår och jobbade lite men det gick faktiskt ganska smidigt! Och det är alltid kul på jobbet pga underbara arbetskollegor! 

Men vad har vi gjort? Eldat, gått skogspromenader, ätit världens godaste påskmiddag, och spelat sällskapsspel och skrattat. Ikväll ska vi åka hem igen, bara mysa resten av kvällen, sen imorgon tänkte jag åka till Klubbudden och rida lite. Försöka hålla igång att vara ute i friska luften! Jag tror ändå på det. 

PaneVIno

Varje morgon när jag har gått till skolan så har jag gått upp genom Zinkens tunnelbana. Varje gång har jag velat sätta mig i glaskuben, en typ av uteservering med värmelampor som hör till en resturang precis bredvid som ligger bakom tunnelbaneuppgången... Men det har aldrig riktigt blivit av. Igår hade jag ett ärende i skolan så jag och mamma möttes upp över en lunch innan. Vi prövade stället. OJ. Alltså PANE VINO Brännkyrkegatan, underbart säger jag bara! Nu tog jag visserligen en gnocchi med mozzarella men deras vedungsbakade pizzor såg fantastiska ut.
Ett glas vin och en pizza där i sommar. Jatack. Det blev en liten "fusklunch" tillskillnad från mitt vanliga schema, eftersom att ja måste äta kött fisk eller fågel i varje måltid... 

 

Alice Glassel 

Påsktider

Nu är det påsktider! Förmodligen det mest älskade dagarna på hela året av barn eller bara allmänna godisälskare. Nu drog jag direkt alla barn över en kam som godisälskare, classic naivt misstag. Men men, jag har ingen direkt bild av påsken mer än att man som liten letat påskägg och pysslade väldigt väldigt mycket. Vi har iof alltid pysslat en hel del hemma men påsk var alltid roligast! I år blir det inget godis för min del, men det blir nog lite pyssel och framför allt några dagar ute i skärgården. jag har ledigt från kliniken fredag - tisdag pga röda dagar! THANK U. Så jag tänkte ta mitt pick och pack och åka med familjen till landet. Men jag har tänkt lite på dehär med påsk, påskbord är ju verkligen det bortglömda julbordet, lillasystern, det som inte riktigt nådde fram. Jag känner mig definitivt redo för lite förnyelse. Därför har jag samlat ihop tre bra tips och roliga påskidéer. 

 

TIPS 1 Det första handlar faktiskt om pyssel. INGEN ÄR FÖR GAMMAL FÖR ATT PYSSLA. Varesig du sitter med dina kompisar, dina syskon eller din hund. Alla kan pyssla, ta fram kreativiteten i dig. Om du är runt 16, 17, 18! Extra viktigt!! Vi ska växa upp så snabbt idag, agera 25 när vi egentligen har massor av tid kvar att vara små. Ta fram lite färger och några ägg och måla lite! Gör det till en riktigt mysig pyssel-eftermiddag! 

TIPS 2 Förnya påskbordet lite! Om det nu är så att ni äter något speciellt över påsk, tänk lite nytt! Pröva att röra runt lite på bordet. Någon som är bra på mat är min kära vän Linn. Här har hon gjort sin egen påsktwist! mer sånt tipsar jag er om att testa! 

TIPS 3 Påskägget behöver inte innehålla godis. Och framför allt inte bara ges till barn. Tänk dig att få ett påskägg med en rolig tjänst i? (20min massage/en fika med mig) Tänk dig att ge bort ett påskägg med 20 saker du älskar med påskäggets mottagare? Ta påsk som ett tillfälle att hitta på något extra till någon. Gå tillbaka och gör dehär med tips 1! 

Ha en mysig påskhelg mina fina 

Vecka 2

Ny vecka, andra veckan här. Jag pendlar varje dag mellan att hoppa av strunta i denhär skiten och göra annat. Men då blir jag rädd för det finns inget annat. Jag har lixom inget annat att göra just nu. Helgen var underbar. jag tror aldrig jag har varit så glad för helg som i fredags. Jag försökte göra saker jag gillar. Åkte till stallet, min gamla chef har köpt in en ny häst som inte riktigt är redo för ridverksamheten än. Vi har råkat klicka förvånansvärt bra.. Och nu har han flyttats till ett mindre privatstall nära Artipelag (Världens finaste område). Så jag försöker trots mina omständigheter att åka dit så mycket jag kan. Jag får egentligen inte rida men men, vafan ska man leva för om man aldrig bryter någon jävla regel. Så där har jag varit i helgen. 

 Söndagen var värre. Runt 2 kände jag mig instängd, kväljningar panik över att helgen och härligheten, friheten snart skulle vara över. Igår, måndags var vidrigt. Jag ville inte vara kvar här. Det går snabbt i svängarna, men det är hemskt. Vi har fönster men jag kan inte gå ut. Mitt huvud säger till mig att jag är dum som stannar här, dum som tillåter mig själv att sitta still och äta. Men min omgivning säger annat. Vecka 2, vidrigt. Ångesten stiger och jag har väldigt svårt att kontrollera det. Men det sa min behandlare redan innan vi satte igång, den kommer att stiga. Så jag väntar. Klockan 1 ska jag träffa min behandlare för dagligt möte, och två ska jag träffa min dietist, vi är inte på samma nivå när det gäller nödvändigt intag... Men vi får se. Sen tänkte jag åka till hästen i eftermiddag. 

Annars har jag internetshoppat för första gången i mitt liv idag. Haha, jag vet inte om min familj har förstått men denhär tiden kommer leda till att mitt konto töms. Nej inte riktigt kanske men alltså jag har så mycket tid att döda. Helt sjukt. Om jag bara kunde använda tiden till att plugga istället... Men det kommer väl. Snart. Jag har iaf mejlat några lärare idag frågat om lite uppgifter. Det är ju en början? 

 

Sista gången jag var ute dansade jag till dig

Jag har verkligen fastnat på denhär låten. Jag tänker så himla mycket på festivaler! bakfulla morgnar, underbara sommarnätter,
hemska klubbkvällar. Dehär är verkligen en riktig "festlåt". Jag är dock inte förvånad det är ju trots allt Icona pop. 

Fried avocado

Alltså jag älskar avokado! Det kan vara en av det bästa grönsaker som skapats! 1. För att färgen är underbar 2. För att den passar till i princip allt. Men den kan också vara lite svår att hitta / omogen these days.. plus att avokado är dyrare än guld.. Exklusive shit. Hurusom, idag satt jag och scrollade igenom mitt Facebookfeed och hamnade på en sån här "tastyvideo" ni vet när det som lagas går på en galv minut och allt ser helt underbart och lätt ut! Där hamnade jag. Så såg jag dehär receptet. 

            FRIED AVOCADO WITH CHIPOTLE CREAM SAUCE

Så kände jag lite att dehär vill jag bjuda på nästa gång jag har fest eller middag 

Miles M

Ibland hamnar jag på någons instagram sen råkar jag halka in på deras liv. Idag kom jag in på Miles som råkade ha med Stockholmgruppen att göra. Alltså ja, jag är svag för mycket. Men vackra män. Det är typ en av mina cravings.. Usch va läskig jag låter. Kul tjej kul grej. Men visst är jag inte ensam med att snubbla över dom?

 

Mina vänner

Jag lär ju skriva av mig på tankar jättemycket nu eftersom att det är i princip det ända jag "får" göra. Men jag tänkte bara snabbt skriva hur glad jag är för mina vänner. Även om jag har tappat många, inte hört av mig eller dragit mig undan  under en längre tid så har jag vänner som skriver små meddelande, hör av sig, ger livstecken och sprider bra energi. Jag blir så glad. Så himla glad! Jag vill vara en lika bra vän sen.
Tack.
Här har ni några som jag saknar varje dag. Mer än något.

Den stora förklaringen

Varför borde du läsa? Jag vet att jag bara är en i mängden en som alla andra och att alla har sina egna problem. Men Om det finns någon NÅGON därute som fortfarande har valet och är tillräckligt stark för att hitta små saker i livet som gör en stark och glad och positiv. SÅ LÄS DEHÄR. Och ta dig själv på allvar. För sanningen är att ingen annan kommer någonsin att ta dig på det allvar du behöver tas på. Det är ditt ansvar. Och att sumpa såhär många år på att känna att du bara misslyckas.. För erkänn det är det ända du gör? Även om du bara äter en yougurt, så har du misslyckats? Ellerhur, för det blir så när din hjärna går sönder. Det är inte värt det! När jag är klar med dehär ska jag resa och se världen! Jag längtar. 

 

Hej på er! Nu har jag varit på kliniken i tre heldagar. Innan dess har jag varit här på möten och halvdagar. Men nu har det startat på riktigt. Idag var första morgonen jag inte grät vid frukost. Så det är ju lite bättre! Jag tänkte att jag skulle ta och berätta lite för er om vad jag gör och varför och om klinikens uppbyggnad. Dehär för att jag sen ska slippa berätta om och om igen för mina närmsta vänner. Jag hoppas att ni läser dehär. Jag håller hus på mandometerkliniken i Stockholm. Vilket är en klinik som finns till för att "bota" eller göra sig av med ätstörningar. 

Jag har en typ av ätstörning. Jag är inte annorlunda på något sätt. Första gångerna jag var här grät jag för att jag tyckte att jag kände mig frisk och påtvingad detta. Det kändes som att jag / Jag tyckte att jag själv inte matchade kraven för en ätstörning. Men jag hade fel. Jag hade så himla fel. Jag tänker inte gå in på vad mitt exakta problem är. Det är ännu lite för personligt. Men hursomhelst så är klinikens upplägg att vara här heldagar och i princip äta enligt ett dagligt matschema. När jag min behandlare och en nutritionist satte oss ner för att göra ett matschema så grät jag. Vi bråkade länge över om jag skulle dricka 2 eller 3dl mjölk till lunchen eller om jag verkligen verkligen behövde 200g yougurt på eftermiddagen. Jag har länge trott jag jag vet bäst. Och jag har låtit mina sjuka tankar ta över.

Får jag välja så ser min dag ut på följande sätt: Dricker kaffe på morgonen, äter ingenting förens två, så äter jag helst socker, typ godis eller kanske en yoggi. Sen åt jag middag vid sju, helst en macka, om jag skulle festa åt jag helst bara en macka, hade jag inte ätit på hela dagen så åt jag jättemycket middag eller jättemycket socker. Det var mattvanorna. Sen finns det andra tvistade vanor. Som gjorde det värre. Men här, här ser det annorlunda ut. Här är det frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Allt är uppvägt med mått och jag äter lunch och middag på en våg, som mäter exakt.

Jag avskyr det. Det är vidrigt att känna sig så mätt så man ska spricka, så säger personen framför en, skrapa. ät. Det är vidrigt. Skulle jag vetat dehär. Skulle jag veta när jag var 13 och alla tankar började att jag vid 18årsålder skulle vara här. Då skulle jag förmodligen försökt stoppa det. För visst, det är kul, kul så länge man inte märker det. Kul när man går ner lite och tycker att man börjar jobba sig mot bättre tider, kul när man tror att man gör sig snygg. Det är kul tills man blir helt blind. 

Jag är fortfarande helt blind. Men nu är jag tvingad. Utan matschemat skulle jag dirket falla tillbaka till vanliga vanor. Fast jag sitter och skriver detta nu. Denhär sjukdomen är starkare än allt annat. Allt.  Och somsagt jag har gråtit i en och en halv vecka nu när jag ska äta här. Varje måltid, varje tugga. Det låter patetiskt. Men så sorgligt blir det. Och jag har gömt det bakom alkohol och fester, noll rutiner och dukningar. Jag säger det till dig som sitter därute och aldrig är nöjd. Det finns inget stopp. Det ändå som stannar är din kropp. Jag kunde kollapsa, svimma av, somna på stört. Min benmärg har slutat producera vita blodkroppar för att den ligger i svältläge.

Ätstörningar behöver inte alltid heller handla om att man är så smal så att man inte kan stå. 

 

Min resa

Var det värt det? Det enklaste svaret jag har att komma med är nej. Nej, nej nejnej...  Konsekvensen av att vilja vara snygg och så "smal" blir att du  blir ensam, blind, arg sur ledsen och missbrukare.

Det började långsamt för mig. Jag började med att umgås med fel sorts tjejer i sexan grundskolan. Jag provade min första "bar" som skulle ersätta en måltid. Jag kände mig superfräsch. Men så fort jag åt godis, glass eller något annat socker så kände jag mig misslyckad. Det var så det hela började. Jag trodde att jag skulle börja sträva efter en lyckligare framtid. Jag inledde där ett beteende som skulle få mig till en konstant känsla av misslyckande. Sen gick det några år. Jag tränade fotboll. Jättemycket. och red. Hela tiden.

Vid 14/15/16 förändrades saker och ting, jag slutade spela fotboll, började gå igenom puberteten blev som alla friska kvinnor aningen "mullig" förstå mig rätt. Alkoholdebut, kompisbråk och första sexet. Allt kom då. Sen började mina föräldrar bråka. Jag sopade allt under mattan. Försökte hela tiden ta mig till ytan för att andas bara. 1 sekund av andrum behövde jag för att överleva och vara normal, ta hand om mina bröder osv.

Gymnasium 

Vid 16års ålder började jag på gymnasiet. Jag gjorde mitt sämsta val någonsin. Inte för att skolan som jag valde på någotsätt är dålig. Inte alls, det är en skola med elever som brinner för någonting. Men inte för samma sak som mig. Det var helt fel val för mig. Jag strävar efter något annat. Men blyg och rädd som jag är som person så valde jag att blunda för det. Jag gick varpå skolan, försökte anpassa mig. Kände mig ständigt utanför och inte som alla andra. Bytte ofta om när jag kom hem. Levde som någonannan på helgerna och kvävdes på veckorna. Men jag vågade inte byta. Undertiden mitt liv "flöt på" så testade jag ständigt nya dieter, hela tiden för att gå ner i vikt. Hela tiden för att misslyckas. Tvåan började saker och ting skena, jag mådde inte alls bra, ville inte gå till skolan, var i princip död på veckodagarna och levde och blev Alice på alla lov. Det var kul för jag minns hur en person som innan bara hade träffat mig på lov sa till mig "Du är som en annan person i skolan Alice, du är tyst och det ser ut som om du ska börja gråta när som." Och det stämde så himla bra. Det gjorde det verkligen.

Trean, Jag började skolka, träffa en psykolog, ville inte leva. Fick akut uppvaktning och tryckte samtidigt på mitt liv mer. Allt skulle lösa sig. Jag skulle ju bli bättre. Jag blev diagnostiserad deprimerad. Jag mådde sämre av att gå till psykolog, slutade träffa kompisar. Började umgås med människor som tog min energi mer än va det hjälpte mig att må bra. Jag trodde att det var det bästa. Men sanningen är att jag tryckte ifrån det personer som jag idag känner skulle varit bättre för mig.

Jag gick ner i vikt. Började sätta upp nya mål, blev sjukare och sjukare i hjärnan. Pratade med mig själv, skrek åt mig själv att jag var värdelös och ful så att jag skulle skippa en måltid till. Samtidigt så var jag "glad" när jag träffade vänner, jag ljög så himla länge för så himla många. Jag blev ett monster. Tog ut mycket på min familj som jag dessutom sårat mer än någon annan under dessa år. Jag har varit blind. För ca 3 veckor sen fick jag kontakt med mandometerkliniken. Man måste skicka in en egenanälan till alla ätstörningskliniker vilket jag kan tycka är lite sjukt eftersom att det är det sista en person med ätstorning vill göra. Jag gjorde inte det. Min psykolog skickade in en och berättade sen. Sen var allt en suddig röra. Jag festade väntade på besked trodde att jag kunde sluta med mina beteenden. Inte alls. Jag fick som tur var komma in ganska snabbt. Väntetiden på en ätstörningsklink kan var aupp till 3 veckor en månad?! Det är det sjukaste.  Men nu är jag här. Det är läskigt varje dag. Jag sitter instängd i en byggnad och äter regelbundet hela dagarna. Det är tråkigt och jag har ont i magen och gråt i halsen konstant. Men det är lite som det gäller. Det är lite nu jag har fått chansen att bli av med någonting som jag har haft över mig i snart 4 år. Jag har tappat mitt liv. Nu när jag har bestämt mig för att fortsätta leva det så ska jag också ta tag i att göra det.

Mitt liv ska börja nu. Och om ca 6-8 veckor så får jag börja komma ut lite på vissa vardagar. DÅ SKA JAG TA VARA PÅ DET. 

Nu ska jag gå och äta. puss och hej. 

Vem Vill du vara

Godmorgon på er! Onsdag nu. Dagarna bara går. Jag bara väntar. På måndag sätter allt igång påriktigt! Gud va jag längtar! Det är så kort kvar. Tills dess har jag levt i något form av vakuum. Jag har umgåtts lite med Matilda och Laura, vilket har varit supermysigt! Fy va jag har saknat dom! Sen har jag ätit middag hos min bästavän Wille som har gått och blivit Östermalmare haha. Världens finaste etta supercentralt till östermalmstorg. Pratat lite skit med min absoluta favvo Nittorpare och hunnit laga världens snuskigaste sockerkaka. 

Update LIFE 

Idag har jag varit ute på en liten 40 minuters runda i solen och nu sitter jag och letar inspiration till lägenheten. Det är helt sjukt hur mycket mina dagar har kretsat kring inredning på senaste! Det ända jag tänker på är kuddar, mönster hyllor och gardinstänger! jag drömmer om kaffebryggare förfan! Men jag älskar det. Jag är verkligen så himla självcentrerad på min blogg... Haha, men det är skönt. Det är de ända stället man kan vara det på utan att få dåligt samvete. 

Vem vill du vara när du inreder ett hem? är du mer av en Georg Jensen person eller gillar du klinkers och terrakotta? Ahh det finns så många alternativ. Jag älskar det verkligen men jag blir också helt galen! Det viktigaste är att ditt nya hem ska få "växa fram". Det ska få gro ed tiden och utvecklas för varje dag. Det är så du bygger det absolut personligaste hemmet. Men det är så svårt att inte vara naiv och handla på sig ett hem på en vecka. Vem vill du vara? 

Elle Magazine Nr 2 Mars 2016 

Alice Glassel