aliceglassel

Jag tappar hår

Ah, jag har sedan 4 dagar varit klar med skolan nu! Sedan fyra dagar så har jag för första gången på 13 år prövat på att leva ett liv efter skolan?? Jag fattar inte riktigt vad som hänt men det jag konstigt nog har känt mig sen dess är konstant trött och underliggande lite stressad?? Varför då? varför blir det så? En annan obehaglig sak jag märkt av är att jag har börjat tappa extremt mycket hår!? När man drar handen igenom det så bara flyger det av :( Jag förstår inte ens vad som är så stressigt i min kropp just nu? Kanske det faktum att jag försöker komma till ro med att jag är klar? Jag vet inte.. 

Imorse vaknade jag med Jacob, vi kollade klart på vad jag måste säga var en stört konstig men rolig film, Napoleon Dynamite, alltså verkligen ingen film som jag själv skulle slå på men den var faktiskt väldigt rolig. Käkade lite frulle sen stack jag till gymmet, körde 40 min löp, 10 min abs och 10 min stretch as usual.. Nu tänkte jag duscha och faktiskt ta en liten powernap, ikväll jobbar jag stängning så det blir väl inget mer vilt än så denna dag.. Men imorgon har jag förhoppningsvis fått tillbaka mitt kort jag råkade sumpa i helgen.. Och då blir det lite studentshopping! Och lite ärenden inför mottagningen, jag tänkte dagen till ära försöka beställa tårta, så ska åka runt lite och titta på utbuden i Sthlm.. Sen tänkte jag försöka varva ner lite, kanske spendera fredagen hemma bara? Försöka bli av med den konstiga stressen i mig? Kanske yoga lite... 

 

En annan liten sidenote, jag har sen i måndags valt att inte dricka kaffe, tänkte ha en liten tvåveckorsdetox från kaffe, fråga mig inte varför men en sak är säker! Jag går med konstant huvudvärk! Alltså hela dagen är pest. Jag har inte förstått hur stor påverkan kaffe har på en, heller inte varför jag har fått för mig att det skulle vara "nyttigt" för en att detoxa från kaffe. 

Alice Glassel 

 

Att vara ensam

Att känna sig ensam är minst lika vidrigt som att faktiskt vara helt ensam. 

Jag har gått och grubblat ett tag på hur jag skulle kunna skriva ett inlägg om att känna sig ensam. Jag vet som vanligt inte riktigt hur jag ska få ner det i ord men det känns som om det är en väldigt central del i sjukdomen jag berättat för er om. Jag måste börja med att säga att jag gillar att vara ensam. jag behöver en liten stund då och då för att sätta mig ner och reflektera för att länga till något eller efter någon. När man mår bra är det skönt att vara ensam. 

Men jag har väldigt länge känt mig ensam, när mina tankar var som värst så kände jag mig konstant, trots att jag umgicks med människor väldigt ensam. Det var som om tre timmar av umgänge inte alls täckte upp för hur ensam jag skulle känna mig påvägen hem. Ensamhet är så himla svårt att sätta fingret på. När jag i höstats började må riktigt dåligt så isolerade jag mig väldigt mycket. Till en början såg jag det inte ens själv, jag valde att sitta instängd på mitt rum på kvällarna, jag tackade nej till att umgås och jag var allmänt tyst och inte riktigt närvarande i samtalen jag hade, sen blev det värre, jag orkade inte lyssna på någon, jag blev obekväm så fort jag umgicks med folk och trots att jag förberett mig en hel vecka på att träffa en kompis på en kaffe så ville jag bara hem 5 minuter in i samtalet. Jag valde alltså att vara ensam. Jag tror att många som varit / är inne i någon typ av depression förstår mig när jag säger att man väljer aktivt att vara ensam, men man känner sig EXTREMT ledsen för att man är ensam, trots att man inte orkar bry sig för att man inte bryr sig om något.. Det är invecklat men ändå så himla tydligt! 

Det finns såklart olika sätt att hantera att må dåligt, att isolera sig från omvärlden var mitt sätt, vissa kanske istället väljer att umgås med andra människor konstant, nästan lite för mycket, bara för att slippa känna. För det är först när man är ensam som man känner mest, så härligt som det kan vara att vara ensam när man är glad, så vidrigt kan det vara att vara själv när man är ledsen. 

Jag är ganska ofta ensam, jag har alltid saker för mig men bokar in lite annat, bor delvis själv i en lägenhet och har vissa tider att passa. Jag trivs själv, Kanske är det för att jag blir väldigt ledsen när någon annan sviker mig, kanske är det för att jag tänker bäst när jag är själv, eller så är det för att jag får längta efter att vara med någon annan? Ibland kan jag känna att jag inte har någon att ringa, då blir jag rädd, för då tänker jag att jag ÄR ENSAM, då tänker jag mig vara dendär personen som faktiskt inte har något socialt liv alls,

Men varför är jag så rädd för att känna mig ensam? Jag gillar det ju..

Det jag glömmer och tror att ganska många glömmer är att alla är ensamma. Hetsen kring att en skulle vara mer populär om en alltid var runt folk, med folk eller fick samtal av

folk, den sitter i mig så starkt! Jag har absolut känt att det kan vara skämmigt att vara själv! Att faktiskt känna att jag har ingen att ringa just nu. Då önskar jag verkligen att någon hade berättat för mig att alla är själva ibland och det är okej. Att jag istället ska ta vara på de stunder jag är med människor. Jag vet inte det kanske bara är jag som sitter på denhär typen av tankar om ensamhet men det är väldigt lätt att glömma att andra också är ensamma.

En gång promenerade jag hem med en kompis till mig, han är verkligen överallt och ingenstans, syns på allas sociala medier och är alltid upptagen med att träffa någon, ute varje helg och alltid sysselsatt. Trodde jag. Tills jag frågade honom vem han skulle träffa denna fredag och han svarade, nej jag ska hem och plugga. Hem och plugga?? Vem säger så... Förutom jag som är ensam? Det slog mig då att alla är ensamma ibland, även de man inte tror skulle spendera en minut själva, Jag kan fortfarande tänka på det när jag inte träffat någon mer än min familj på några dagar.. Till och med han var ensam. 

 

SAKER SOM PASSAR BRA ATT GÖRA NÄR JAG ÄR SJÄLV 

 

- Sätta på musik och dansa helt okontrollerat 

 

- Sätta på en film och krypa ner med snacks i sängen 

 

- Ta en promenad och lyssna på musik 

 

- Städa, det är faktiskt ganska kul ibland, speciellt när man 

är ensam och gör det riktigt bra så att man är lite stolt när man sätter sig ner 

Ang. skolan

Jag tror inte att någon i sista året på gymnasiet skulle säga emot mig när jag säger att dessa veckor är vidriga! "Slutspurten" tenderar alltid att bli himla stressig. Jag har verkligen kört ner mig i pluggandet det senaste dagarna. Något som jag fascineras över är hur mycket jag har fått gjort.. Tänk om jag hade orkat kämpa såhär mycket från dag 1 jag slutade gå till skollokalerna?? Va mycket jag hade kunnat få gjort.. Åh andra sidan så hoppade jag ju av av en anledning haha.. 

Jag har pluggat och jobbat de senaste dagarna, och nu ska jag berätta något riktigt skojigt... OM allt går som planerat så kommer jag på fredag efter klockan 11 att vara klar med hela min skolgång HELA MIN SKOLGÅNG?! Jag vågar inte ta ut något i förskott men det är helt flummigt... Och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag trots min frånvaro HELA våren kan gå ut skolan? Jag behöver inte komvuxa jag behöver inte läsa om kurser. Tack 17 åriga Alice för att du kämpade i skolan.. 

 

Vad händer sen? 

Jag har aldrig orkat tänka tanken på vad som ska hända efter skolan, det har aldrig funnits på min karta att jag skulle ha ett liv som inte innehöll massa måsten, sena stressfyllda kvällar med plugg och tröstglass, roliga samtal och gratis luncher? Nu slår det mig lite att det kommer komma ett liv efter, det blir verklighet... Vafan ska jag göra med mitt liv? Det finns två stycken sätt att ställa sig den frågan på, i höstas ställde jag den mer som en fråga om vafan jag ska leva för.. Men nu, nu ställer jag den lite mer nyfiket, det är ju jättespännande, jag har ett liv att utforma precis som Jag vill?

Min psykolog sa en gång till mig att jag behöver lära mig att leva nu, inte imorgon, inte att tänka på vad som ska hända om en vecka utan att leva nu, hon tipsade mig om att pröva att känna hur det känns att gå på marken, räkna röda föremål påväg till bussen och försöka att stimulera hjärnan så mycket som det bara går på att leva nu. Jag tror verkligen att min konstanta hets i kroppen beror på att jag så länge nu har tänkt att jag vill börja leva när jag slutar skolan. Att gå ut skolan har konstigt nog varit den största motivationen att fortsätta kämpa i mitt liv. Vissa reser till andra sidan jorden andra sover och en del kanske hoppar på ett nytt pluggtåg? Vem vet, jag kan göra precis vad jag vill?? Jag fick just ett jobberbjudande att jobba natt i en vecka, det kan jag ta nu.. för jag har ju ingen tid att passa på dagarna? Underbart!

 Men nu ska jag plugga lite mer.. Haha, för det är inte slut ännu..

 

Deli Di Luca

Jag tog en prosciutto och mozzarella sallad med stekt aubergin

Idag innan mitt möte med nya läkaren så mötte jag upp mamma på Folkungagatan och vi testade äntligen på Delin på hörnet! Alltså fan va länge vi har velat gå dit! Inredningen är så himla i tiden och deras golv är som en inredningshjärnas egen orgasm... Japp så snyggt är det! Mammas gamla barndomsvän jobbar där så fler gånger lär det ju också bli! En liten drink någon kväll kanske? Yes Please. Finns även en charkdisk att plocka ifrån, och en aning produkter att köpa hem, nästa gång det blir plockmiddag blir det garanterat Di Luca inspirerat. 

 

Så mycket viktigt

Det finns då mycket viktigt som borde få ta mer plats i mitt liv, i mina tankar. Det finns så mycket jag skulle vilja engagera mig i, som jag skulle vilja veta mer om, som jag aldrig har upplevt och har därför inget tolkningsföreträde att berätta om men som jag fortfarande vill uppmärksamma. Jag pratar ofta om depression, ångest kring mat, tankar och att leva som mig. Mina problem och min kamp om att vilja fortsätta leva.  Det är viktigt, det är superviktigt. Men det är också VÄLDIGT viktigt att veta att det finns så mycket viktigt. som jag som t.ex. vit, ciskvinna inte har tolkningsföreträde att berätta om. Jag har helt ärligt bara rätten att respektera och lyssna. 

Jag tycker att det är livsviktigt, det är viktigt att var och en brinner för olika saker, kämpar för deras liv. Det kan få mig som just nu inte vet vad jag brinner för eller gör med mitt liv att känna mig viktig. För jag kan göra skillnad genom att vara öppen. 

EN VIKTIGT SAK 

 Jag tycker att denhär videon med Clara Henry och Freja Lindberg är väldigt bra för att den är enkel. Ofta kan man som ovetande fastna eller försvinna i alla nya ord som man inte förstår, man tröttnar. Men här förklaras ord och det är öppet följsamt. för alla. Det Freja säger är viktigt, det jag säger är viktigt, och dina tankar är viktiga. 

 

 

Let's talk about Sex

Godmorgon hörrni! Nu är det redan Onsdag, dagarna går så himla fort och jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag gör med alla dagar??? När jag tydligen inte går i skolan och inte heller lyckas plugga.. Nej det ska jag faktiskt ändra på! Idag jobbar jag vid fyra och innan dess ska jag skriva lite på en svenska uppsats. Men anledningen till varför jag tänkte skriva lite här idag var inte för att berätta om mitt kaos till liv utan jag tänkte prata lite om sex idag! Vissa kanske kommer känna sig himla obekväma och andra kanske riktigt nyfikna... Ska vi få reda på något snuskigt om Alice sexliv?? Svaret är nej. Däremot vill jag bara prata lite om ämnet! 

 

Det första jag vill prata om är att förlora oskulden. Det var inte rosor och fjärilar på någon äng direkt.. De vanligaste frågorna som poppar upp när det kommer till att förlora oskulden är; Kommer det göra ont? Är jag sen med att förlora min oskuld? Vad ska jag göra när jag ligger där?  

Nu önskar att jag var någon form av panelperson som hade klyftiga svar på allting! Men för det första, Alldeles för mycket sex idag hämtas ifrån porrindustrin! Där ofta den ena partnern ska lära sig vara dominant och den andra skrika hit och stöna dit... Jag ska erkänna jag kollade på porr innan jag hade sex första gången för att jag trodde att jag skulle lära mig hur det gick till., Veta hur det ska hanteras när man ligger där. Problemet med porr är att det är så scensatt, de flesta du ser är skådespelare som jobbar utifrån ett manus, olika scener klipps ihop och ibland läggs ljud på. Jag vill inte få er att hata porr nu för det är helt normalt att kolla på och kan vara en inspiration för dig. Men ibland kan det kännas svårt att leva upp till porr och då vill jag bara prata om varför, för att det är inte samlag, det är scensatt sex. Mina första gånger jag hade sex så gjorde jag ett vad jag tror är jättevanligt misstag! Jag glömde att ha sex med NÅGON. Allt för många unga idag som har sex med en partner glömmer att det faktiskt är ett samspel! Jag tror verkligen att det viktigaste och ända man bör veta innan man har sex med någon annan är att du är att ni gör det tillsammans.. Porrindustrin tenderar att förstöra det lite, då den ofta visar stereotypa bilder av könen, det blir inget samspel det blir en garanterat tråkigare och oskön variation av en porrscen.. Det finns ju såklart massor av olika sorters porr men majoriteten har på något sätt fastnat vid snopp i vagina in och ut.. Och det är den sortens porr jag pratar om. 

Men tillbaka till alla oskuldsfrågor, det jag verkligen önskar att någon hade sagt till mig innan jag förlorade oskulden var att jag inte skulle förvänta mig något. Att få ut någonting av sex med en partner tar tid. Att bli "bra på sex" kräver att man testar sig fram.. Det är så flummigt på något sätt det är som om många förväntar sig att  något så hemlighetsfullt och tabubelagt ämne skulle man behöva vara så bra på dag 1. Det funkar inte så. En annan intressant sak är att när jag säger "vara bra på sex" så tänkte i allafall jag direkt på att man ska kunna tillfredsställa sin partner... När jag egentligen i första hand menar att man ska kunna tillfredsställa sig själv.. Allt för ofta tenderar det att handla om att han ska komma sen är det äntligen klart! Jag tror att det är anledningen till att det vanligtvis är så att killar vill ha mer sex än tjejer! Jag säger vanligtvis för att jag själv hört många många av mina kompisar beskriva att det egentligen inte är så sugna på att ha sex. Det är verkligen klart att det är så? Klart att man inte vill ligga där och jobba ärslet av sig när man själv får höra ett stön och sen ett "jag kom"". Så var det inget mer med det. 

Ett av mina andra "problem" eller misstag jag länge har gjort är att jag skämts över min kropp. Jag har alltid känt mig lite obekväm, ska någon annan se mig helt naken? Det som jag själv knappt vågar göra? Jag som undviker det för att slippa, ska jag nu dela med mig av det?? Alltså jag tror verkligen att sexuellt umgänge funkar som bäst när båda är avslappnade nog att våga "dela med sig av sina kroppar" Jag hade tillexempel aldrig sex när det var ljust ute för att jag var rädd att han skulle se mig för mycket... Det kommer dels från mitt dåliga självförtroende men också från PORR. Jag trodde verkligen att sex bara kunde utföras bra om man hade den kropp som visades på porr. Jag hade så fel, alla ser ju helt olika ut och det är det som är det fina. Ett tips om du är som jag är att kolla dig i spegeln, i dagsljus, spritt språngande naken... Har du verkligen gjort det någongång? 

 

Här kommer mina bästa sextips: 

1. Våga ha sex när det är ljust ute så att du faktiskt kan se din partner. 

2. Lek inte tysta leken, att veta vad den andra exakt vill och behöver genom att titta den i ögonen som stänga igen munnen funkar aldrig? Jo, kanske i porr men dehär är riktiga livet. Prata er fram, vägled varandra, herregud ni är ju där för varandra inte för någon typ av kapplöpningsrace. 

3. Kramas mera, nu tänker du som läser va? Alice har slagigt i huvudet kramas, är vi åtta eller.. Men nej, de är faktiskt så att att en omfamning på 20 sek ökar gemenskapshormonet och frigör ämnet oxytocin i din kropp som bland annat kan hjälpa till att minska stress och kan göra dig lyckligare.

4. Testa er fram, sex är olika för alla! Det är verkligen ingen höjdare att försöka upprätthålla någon form av stereotypisk bild av hur sex med partner ska vara. Litar ni på varandra så pröva på, vad är det värsta som kan hända? Det är inte skönt.. 

5. Ha BARA sex om du vill det. Det låter förjävla klyschigt och himla typiskt att jag skulle ha med det som ett tips men det är det absolut viktigaste när det kommer till allt inom ämnet. Sex ska du aldrig ha för att du känner dig lite tvungen.. Nej, nej nej nej! 

 

Hoppla vad tycker ni om denhär typen av inlägg? Är jag ute på hal is eller är det skönt att läsa om någon annans klumpiga vardagsliv? Jag tror verkligen att det är viktigt att dela med sig av sånt här för att det är himla vanligt att må dåligt eller nojja över det,  speciellt i våran ålder. Jag är omsagt ingen expert som ni säkert märker, men jag kan känna att det gör det ännu mer trovärdigt. Kommentera gärna om va du tycker om denhär typen av inlägg! 

Teatern

Bilderna är tagna från deras instagram 

 TIPS TIPS TIPS !!! 

Ringen i skanstull har gjort världens storsatsning och öppnat ett såkallat mattorg. Teatern heter det... Och för någon vecka sen läste jag om det och tänkte verkligen att jag skulle testa, i förrgår gjorde jag det! Fyfan va snyggt och gott och fräscht, det är lite som att sitta på ett inneställe utomlands. Maten är nytänkande och hela konceptet med "mattorg" alltså när flera utvalda restauranger är placerade på ett och samma ställa, det är så himla smart! Jag var somsagt där i fredags med mamma och tog en lunch från Stefano Catenaccis resturang, Jag åt dumplings, lax och teriyakimarinerad entrecote! Alltså HIT VILL JAG TA MED DIG

Besök deras hemsida här 

Upp