aliceglassel

Olika beteenden

Dehär inlägget kommer att handla om att byta beteenden (En del av sjukdomen). Jag kommer även att berätta om ett beteende som rör kräkningar, så är det ett känsligt ämne eller vill du inte läsa om det så kanske dehär inlägget inte är för dig. Har du någon fråga, fundering eller bara ett konstaterande så  kommentera mer än gärna! Det går också att mejla mig på aliceg.privat@gmail.com. 

Det var inte förrän min behandlare på mando sa till mig att jag inte fick göra en viss sak som jag insåg att jag har levt med att byta mönster och ändra beteende för att överleva en dag till. Jag har nämligen sen drygt ett halvår tillbaka levt med att kräkas upp allt jag ätit. Och jag har inte haft bullimi som många kanske antar nu, nej bullimi handlar om att en person hetsäter och sen kompenserar med kräkning laxering eller träning, jag kräktes av allt, jag behövde bara äta ett äpple, eller bara sitta i ett rum där jag var otrygg. Det var mer ett självskadebeteende än var det var bullimi(Har dock inte gjort det på en månad nu och det är därför detta är så relevant).

 

Det första jag skulle göra på Mando var därför att lära mig att bryta min kräkkarusell som jag hade börjat med (Som ett typ av beteende för att hantera min ångest) detta för att den började ta kål på mina organ och för att det är sjukt att hålla på med. 

Det var vidrigt. Men redan första veckan så började jag gå, jag gick varje eftermiddag, när jag inte gick grät och och efter att jag varit ute så kändes det lite bättre för stunden! Lite tryggare.. Sakta men säkert slutade jag att kräkas, men hade då istället utan att tänka på det inte suddat ut ett beteende utan bara bytt! När jag skulle försöka att inte gå så blev jag ledsen, jätteledsen och bara kröp ihop tills jag kunde gå ut igen. Efter tre veckor på mando började jag att lugna ner mig (detta för att jag hade kommit in i mitt nya beteende) Så fort jag gick så sparade jag mig lite ångest. Jag kom på dagarna och var aningen lugnare med att äta det jag skulle, min behandlare frågade mig rakt ut, "Du tränar inte va?" "Vad gör du när ångesten blir så stark?" Jag kan inte ljuga, jag svarade att jag gick, varjedag och att jag trots att vi kommit överens om ingen träning tränat.

 

Det blev tyst, hon var besviken och jag stoppades direkt från att få gå ut och "ta luft" på dagarna på kliniken. Nu kunde jag inte kräkas jag kunde inte heller gått och gåvet ni vad som hände? Jag klöste sönder min högra arm. Rev och slog tills det blödde. Det är skrämmande tillochmed för mig eftersom att jag knappt kan trampa på en myra utan att få dåligt samvete.. Men samtidigt så förstår jag allvaret i denhär sjukdomen. Det var då jag bestämde mig för att hoppa av. Så mycket klarade jag helt enkelt inte av. Jag bestämde mig för att hoppa av den typen av behandlig. Nu går jag en annan som centrerar sig mer kring tankar. Vilket jag tror kommer att funka bättre för mig. 

 Nu när jag har hoppat av mando så märker jag snabbt att jag lätt kan hamna i en sämre cirkel igen. Det är därför så viktigt att jag heltiden är medveten om vad jag gör, jag stannar ibland upp och tänker efter, Stopp Alice du har gått idag, du har tränat idag, du behöver inte gå till gymmet igen idag. Nu är det tankar som spökar med dig!! En sak jag är glad över är att jag numera har ett matschema att följa. Sålänge jag följer det så känner jag mig någorlunda trygg.

 

Det gäller att hela tiden vara vaksam och se till att ditt beteende inte ändras för att du helt enkelt måste sluta med ett. När en person ska sluta röka så börjar den t.ex. ofta snusa istället, varför? För att det är mycket lättare att byta ut ett beteende än att strypa det helt. Nu jobbar jag hela dagarna med att vara vaksam, jag har visserligen börjat träna igen, men jag försöker att hålla det på en sund nivå! Jag vet att jag hanterar min ångest eller ilska genom att träna.. Jag vet det nu och det kommer att ta mig år och dagar och en hel del samtal för att bryta ett beteende helt. Men det jag ville ha sagt med detta inlägg är hur viktigt det är att vara vaksam! Om du lever med dehär så måste du titta upp och inse att du faktiskt byter beteende, det är en del av hela sjukdomen. Sen är det klart att man kan byta ut ett beteende, "jag gillar inte tennis, jag börjar klättra istället" Klart en ska byta då!Men det är en helt annan sak, det är att hålla det på en sund nivå och inte tvångsbyta. 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas